Traditionell word-of-mouth har funnit i alla tider, långt innan det gick att trycka reklam på poster och liknande. Men under senare år har word-of-mouth på internet ökat lavinartat. Detta kallar många forskare och professorer för E-VOM. Ett exempel som ett gäng med författare (Beverland, Dobole och Toleman, 2005) vill nämna är när filmen Blair Witch Project släpptes på bio 2001. Då filmbolaget inte hade någon större budget för att marknadsföra filmen skapade de själva ett rykte om att filmen var verklighetsbaserad. Många av er har säkerligen redan hört historien bakom den men jag tar den igen.
De påstod sig ha funnit en videokamera i skogen efter tre ungdomar som försvunnit i skogen ett år tidigare när de gjort en dokumentär om livet i skogen. Ryktet spred de genom olika chatkanaler samt genom att skapa en hemsida där de påstod sig samlat på sig upphittat bevismaterial. Detta fick en person att kopiera filmen och sprida till sina vänner. Och denna hype gjorde senare att en film som kostade $30.000 att göra spelade in otroliga $150 miljoner. Tänk då att detta var redan 2001 och räkna om detta i dagens penningvärde med inflation och allt det betyder. Detta bygger på att konsumenterna uppfattar värdet i att föra det vidare och att de uppfattar det som någonting som något de vill föra vidare och inte känner sig påtvingade att göra. Det kanske är en svår balans men å andra sidan så pratar folk om din produkt eller varumärke (synd man inte finna man inte säger ju ett gammalt ordspråk). Det var just denna reaktion som The Blair Witch Project ville uppnå med sin strategi. Var ryktet sant? Hade de verkligen funnit en videokamera i skogen och gjort en film av det eller var allt bara en bluff? Micael Dahlén (en personlig favorit) säger att vi helt och hållet lever i ett förväntningssamhälle där den enda relevanta tidsramen är imorgon och där våra liv, våra affärer och vår kärlek är kopplade till våra förväntningar på framtiden. The Blair Wicth Project lyckades att uppnå denna förväntan och spred därmed ryktet vidare, oavsett om det var sant eller inte.
Min poäng i sig är inte förväntningar eller om saker och ting är sanna utan baktanken med detta är om det går att säga att word-of-mouth på internet är word-of-mouth år 2009. När The Blair Witch Project startade år 2001 var inte internet lika utbrett som idag och människor använde sig mer av traditionell word-of-mouth. Idag ser det annorlunda ut då fler och fler hakar på trenden av sociala medier såsom Twitter, Facebook, Bambuser och Youtube. Anledningen är som de flesta redan vet, t.e.x., att internet är billigt, har minimal svarstid, når ut till många människor samt har en hög transparens.
Undersökningar visar att 86 % av Sveriges befolkning över 16 år har tillgång till internet och använder detta dagligen. Bör då inte E-WOM (Electronic Word-of-mouth) helt enkelt betraktas som ett eget uttryck i denna ”sociala värld” som vi alla lever i? Kanske att jag varit helt bakom flötet den senaste tiden och helt missat att detta uttryck finns. Men om så inte är fallet säger jag, Välkommen till världen, Word-Of-Keyboard.
