Renen har Nisse till en natur av sällan skådat slag honom tagit. Han får det berättat av renen att det är hans kompis, Rudolf, som platsen för honom föreslagit. Han kliver ur sin släde och blir förstummad vad han ser. Men han måste vara tyst, annars kanske en lavin han utlöser. Snö, is, vatten och vacker natur. Världen blir allt varmare men här håller det fortfarande en låg temperatur. Men vad är det för plats på bilden frågar ni er och sliter ert hår. Så för att förklara det till Nisse jag återgår.

Platsen är bergig och bäst vy finns på toppen. Frågan är bara om resan dit håller för kroppen. Klart den gör det säger renen som följer mé. Jag har ju trots allt med mig en kanna full med te. Vilken tur nickar Nisse och fortsätter sin färd mot dess topp utan att göra ett endaste stopp. Men på sin väg ett hinder uppstår och det när endast ett par meter till toppen återstår. Till en korsning han kommer och bestämma väg han behöver göra. En väg leder rätt och den andra slutar att upphöra. Ner på backen han en avbruten vägskylt finna. Han hoppas att skylten honom rätt väg ska leda, annars är han rädd att han kommer försvinna. Med 50 % chans att hamna rätt borde ju den sista biten till toppen vara rätt så lätt. På skylten han fann står det Alaska. Jaja tänker Nisse, det är väl bara till att börja traska.

Men något verkar inte vara helt som det bör, för han börjar känna en konstig odör. Det luktar illa och han är inte alls på väg till Alaska och Blackstone Bay. Nää, nu luktar det så illa, han blir tvungen att ta fram sin luktspray. Det börjar mörkna och Nisse behöver sova. Vilket tur han har som har stickade tröjor som är grova. Han somnar in och tänker på Alaska, men han vaknar, fryser och kissar därför i en flaska. Flaskan under kudden och han somnar in igen. Men resten av historien får ni läsa under morgondagen.